Kallkalla

Rakaste vägen

1933 beslutade byn att att anlita Helmer Andersson från Rödå för att leda det friska dricksvattnet från kallkällan vid Manjaurliden till byn. Arbetet var på ackord och gav enligt uppgift fem kronor per meter, inkluderat grävning och rörläggning. För att spara pengar drogs ledningarna därför alltid rakaste vägen - i ordets rätta bemärkelse; om det så behövdes genom och under skjul och lador.

Urborrade trädstammar

I byn grävdes galvaniserade järnrör ned att leda vattnet, men från kallkällan till bygränsen användes en mycket speciell metod. Åtminstone om det hade varit i våra dagar. Från andra sidan Manjaursjön fraktades timmer som sedan genomborrades på längden. Borrningsarbetet skedde strax ovanför Flöhage, och var mycket precisionskrävande. Det gällde ju att hålla sig mitt i stammen, och därför synades noga borrspånet så att årsringarna visade att borren höll sig i centrum på stocken. Hålen var fem cm i diameter, och timret minst 12 cm grovt. När man nått en viss djup på hålet förlängde man borren med extra sektioner.

Skarvningen kan man likna vid en blyertspenna som man stoppar in i en tratt. Den ena änden på stocken formades till en spets, den andra till en invändig kon. För att inte spräcka stocken spändes ett järnband runt.

Skottskada?

Även om rören så småningom slammade igen, var konstruktionen anmärkningsvärt hållbar. Fram till slutet på 70-talet, då trärören ersattes med plaströr kan man i byn bara erinra sig ett läckage av betydelse. När man började söka efter läckan såg man att snötäcket på ett ställe hade sjunkit mer än i omgivningen. När man grävde upptäckte man i vattenledningen ett hål där en plugg suttit. Nu hade pluggen släppt. Hålet fanns troligen redan innan trädet hade fällts. Möjligen en gammal skottskada.

Hem >

Var ifrån får byn sitt dricksvatten?
I myrlandet som omger Manjaurliden ligger kallkällan som ger byn dess friska dricksvatten.	Kallkällan som ger byn dess dricksvatten skyddas idag under tak.
Det var på 30-talet som det beställdes en vattenledning från kallkällan till byn. Helmer Andersson, en väl anlitad byggherre för denna typ av projekt, fick uppdraget.
Rakaste vägen 1933 beslutade byn att att anlita Helmer Andersson från Rödå för att leda det friska dricksvattnet från kallkällan vid Manjaurliden till byn. Arbetet var på ackord och gav enligt uppgift fem kronor per meter, inkluderat grävning och rörläggning. För att spara pengar drogs ledningarna därför alltid rakaste vägen - i ordets rätta bemärkelse; om det så behövdes genom och under skjul och lador. Urborrade trädstammar I byn grävdes galvaniserade järnrör ned att leda vattnet, men från kallkällan till bygränsen användes en mycket speciell metod. Åtminstone om det hade varit i våra dagar. Från andra sidan Manjaursjön fraktades timmer som sedan genomborrades på längden. Borrningsarbetet skedde strax ovanför Flöhage, och var mycket precisionskrävande. Det gällde ju att hålla sig mitt i stammen, och därför synades noga borrspånet så att årsringarna visade att borren höll sig i centrum på stocken. Hålen var fem cm i diameter, och timret minst 12 cm grovt. När man nått en viss djup på hålet förlängde man borren med extra sektioner. Skarvningen kan man likna vid en blyertspenna som man stoppar in i en tratt. Den ena änden på stocken formades till en spets, den andra till en invändig kon. För att inte spräcka stocken spändes ett järnband runt. Skottskada? Även om rören så småningom slammade igen, var konstruktionen anmärkningsvärt hållbar. Fram till slutet på 70-talet, då trärören ersattes med plaströr kan man i byn bara erinra sig ett läckage av betydelse. När man började söka efter läckan såg man att snötäcket på ett ställe hade sjunkit mer än i omgivningen. När man grävde upptäckte man i vattenledningen ett hål där en plugg suttit. Nu hade pluggen släppt. Hålet fanns troligen redan innan trädet hade fällts. Möjligen en gammal skottskada. Hem >

Var ifrån får byn sitt dricksvatten?

I myrlandet som omger Manjaurliden ligger kallkällan som ger byn dess friska dricksvatten.

Det var på 30-talet som det beställdes en vattenledning från kallkällan till byn. Helmer Andersson, en väl anlitad byggherre för denna typ av projekt, fick uppdraget.