Norlanderkorset

Lift till Manjaur

I eftermiddagsskymningen den artonde december 1935 kommer en bil åkande landsvägen nedför Manjaurlidens sluttningar mot Manjaur. Bilen körs av gårdfarihandlaren Valdemar Eriksson, butiksägare från Slipstensjö med sin bil fylld av varor till försäljning. Bredvid chauffören sitter en medpassagerare som fått lift från Mårdsele. Liftaren är torparen och diversearbetaren Norlander från gården Brännäs mellan Mårdsele och Åmsele. Just innan landsvägen svänger ut över den första åkern i byn ber passageraren att få kliva av. Norlander har för avsikt att besöka sin bekant Johan Törnlund som äger ett krontorp en bit inne i skogen och tänker per fot ta sig stigen de tre kilometerna till torpet. Besöket är tänkt att bli kort och han ber därför Eriksson stanna och ta upp honom på vägen tillbaka från Manjaur.

Vad som sedan händer är dolt i mörker...

Ej hämtat pensionen

Vid återvägen stannar Eriksson mycket riktigt och inväntar Norlander vid skogsstigen men då Norlander inte dyker upp som sagt beslutar Eriksson att åka vidare.

Att Norlander är saknad uppdagas inte förrän långt in i februari. Det är en busschaufför som först anar oråd. Linjen som chauffören kör längs Vindelälven hade på den tiden också funktionen av ett ambulerande postkontor där torpare som Norlander varje månad hade möjlighet att få sin pension utbetalad. Under januari och februari har dock Norlander ej hämtat ut sin pension som brukligt. När chauffören råkar se Johan Törnlund i bussätet undrar han därför om Norlander stannat kvar efter julen hos honom. När Törnlund svarar att han inte sett Norlander sedan tidigt i september, och att han över huvud taget varit ovetande om Norlanders planerade julbesök, initierar busschauffören en efterlysning där polisen snart blir inkopplad.

Skallgång

På grundval av de polisförhör som görs, bland annat med chauffören Valdemar Eriksson belutas att man ska söka efter den försvunne Norlander kring den plats hans senast sågs. Man går skallgång längs Manjaurliden men utan resultat, och tänker därför avvakta till dess att snön tinat. Vid en ny skallgång den 15 maj stöter man till slut på den ihjälfrusna kroppen lutad mot en trädstam på Manjaurlidens topp.

På trädet spikar man på en tvärgående bräda upp den dödes mössa och livrem. Trädet som i folkmun nu kommer att kallas Norlanderkorset har senare när Manjaurliden kalhöggs kunnat beskådas från lång distans och platsen blev med sin vackra utsikt också ett populärt utflyktsmål.

När Manjaurliden åter blev skogsbeklädd och därmed förlorat sin lockelse som utsiktsplats har det speciella trädkorset ruttnat ned och så när fallit i mossans glömska. Idag står dock ett provisoriskt kors på platsen vilken tyvärr ändå är litet svår att hitta bland de vilt växande träden. (Se fotnot).

Utmattad

Den gällande teorin om vad som hände kvällen när Norlander försvann är denna. En avgörande faktor för försvinnandet är att vintern då Norlander försvann var osedvanligt snörik. Den översnöade skogsstigen till det ensligt belägna krontorpet Nyåker blev möjligen för svårforcerad och kanske förirrade sig vandraren in på någon av de vintervägar för tjärved som ledde runt liden. Eller helt enkelt valde en upplogad väg för att kunna ta sig till krontorpet den vägen. Att han i sitt sökande vandrat långt förbi Törnlunds torp bevisas av en av hans vantar som hittades under skallgången vid en av Sikseletjärnarna.

Norlander var dock inte helt obekant med trakterna kring Manjaurliden. Han hade tidigare arbetat med att trädmärka liden för de vattendelare som gjordes för flottningen. Och när han till slut märkte att han gått vilse följde han kanske med en sådan märkning upp till toppen för att kunna orientera sig. Uttröttad av den ansträngning det innebar att att i djupsnö pulsat brant uppför satte han sig mot ett träd för att vila. Kombinationen av kylan, snömängden och utmattningen gjorde säkert att den gamle gårdfarihandlaren frös ihjäl.

Hem >